Resan jorden runt

"Lyckliga gatan du finns inte mer, du har försvunnit med hela kvarter". Är en låt som varje gång vi går in på vår gata poppar upp i huvudet för den som letar efter lyckliga gatan ska tydligen åka till Hua Hin. Gatan vi bor på här heter nämligen Lyckliga gatan och ligger i kvarteret Kärleken. Jag tror att gatans och kvarterets namn berättar mycket om vilka turister som åker hit, när till och med gatan har ett tryckt svenskt namn. Det är fler svenska flaggor här omkring än man ser på samtliga flaggdagar i Sverige. Överallt ser vi vita turister. Asiaterna och thailändarna är en minoritet i sitt eget land. Detta är en enorm kontrast från djungeln vi kom ifrån där alla skrattade, pekade på oss och skrek FALANG. Här blir man nästan förvånad om man ser en asiat, åtminstone om han eller hon inte arbetar inom något serviceyrke. Den turist som egentligen vill vara kvar i Sverige men vill ha den thailändska värmen rekommenderar vi att åka hit! Staden är väldigt vackert belägen vid havet, städad och ren, har ett stort shoppingcenter och skandinavisk mat (mestadels pannbiff eller pyttipanna). Åker vi till Thailand igen kommer vi garanterat att besöka detta ställe igen för det är en liten harmonisk stad avsedd för relaxing (och kitesurfing som vi inte hann testa denna gång) vilket är precis vad vi behöver efter några magsjuka dagar i stressiga Bangkok. 

Elefantridning, delfinshower, cirkusdjur, ta ett kort med "tama" vilda djur, björnar som cyklar, apor i boxningsringen eller dansande till musik, krokodil till vakthund, lejon som ryter på kommando eller hoppar genom ringar. Alla har vi sett djur göra olika konster som vi förundrats och hänförts av. Under ett dagsbesök på Wildlife Friends Foundation Thailand (www.wfft.org) har vi på nära håll fått se konsekvenserna av denna industri. 

Det är som vanligt gassande solsken och bastukvavt när vi anländer till den stora anläggningen mitt ute i ingenstans. Mitt framför oss i en repinhägnad står en gigantisk elefant och svänger glatt med snabeln. Vår guide för dagen förklarar att elefanten har fått vittring på de bananer vi kommit för att mata henne med och därför är otålig."Hon heter Boonmee och är en riktig diva. Får hon inte bananerna snart så kommer hon ut och hämtar dem själv" skrattar hon. Boonmee sniffar sig snabbt fram till bananerna vi håller i handen och som tack slemmar hon ner hela våra händer för att garantera att hon fått med allt. Samtidigt som vi matar Boonmee berättar vår guide Boonmees historia. Hon började som många elefanter i den numera olagliga träddragningsindustrin, men har efter det tvingats bära turister på sin rygg i en park. Precis som de andra 18 elefanterna organisationen har räddat från ett liv i slaveri har Boonmee fullt med ärr över hela kroppen och söndertrasade öron efter alla krokar som suttit där. Hon är dessutom blind på vänster öga (typ som Mattias). Hon har bara arbetat med människor under sitt 55-åriga liv och är därför mycket van vid oss. Hon verkar tycka om att bli matad med kilovis med bananer och att socialisera med turister som bara vill henne väl. Annars bor hon ensam då hon är rädd för andra elefanter och attackerar dem om de kommer i närheten. Boonmee är bara en av de många djur vi kommer att få träffa under denna dag, och inte den enda berättelsen som berör. 

Förutom elefanter finns här massor av andra djur. Asiatiska svarta björnar som räddats från instängda liv i burar. Ärren från sin tid i fångenskap och som underhållare kommer aldrig att försvinna. Detta märks mer på vissa björnar, som exempelvis lilla Pepper som inte fått växa till sig utan är extremt liten och kortpälsig. Men att björnarna (och alla andra djur) nu kan klättra runt och umgås utan att människor kommer och stör (det är väldigt noga att man inte får störa djuren och kommer de nära ska man backa undan) är helt underbart att se. Vi är i denna park på djurens villkor och inte tvärtom. Det finns alla sortera djur här: bland annat en ko som hittades överkörd på vägen med brutet bakben blev också omhändertagen och vårdad. Kon som heter Simon Cowell (ha) haltar nu runt med sin bästis, jättesköldpaddan Leo, det enda djuret som inte kan springa ifrån honom. De mår och har det bra tillsammans. 

Det djur som hörs mest i denna park är otvivelaktigt alla gibbons. Dessa apor skulle utan tvekan kunna få jobb som polissirener, men de flesta här i parken har fått jobba som underhållare för turister och husdjur. Man kan stå och titta på de krabaterna hoppa runt och svinga sig från träd till träd i timmar och lyssna på deras tjoande lyckliga skrik. Tanken slår mig samtidigt hur mycket stryk de skulle ha fått om de höll på så här innan de blev räddade. Det märks väldigt väl vilka apor som är nya i parken. De gömmer sig, suger på tummen och är rädda. Medan de apor som börjar få tillbaka sina naturliga beteenden är de som låter och hävdar sig.

Strax bredvid aporna finns en märklig fågel som står alldeles ensam och lugn i en egen bur. Han heter Bernie och ser ut som en blåsvart version av en struts eller emu, med en massa andra detaljer därtill. Han ser lugn, fin och harmonisk ut där han sitter. Men bakom varje harmoniskt fågelansikte finns det en liten twist. Denna skapelse räknas som en av världens farligaste fåglar och ingen under några som helst omständigheter får gå in till honom. Han lyckades nämligen fly från ett tempel i närheten och orsakade stora skador både på omgivning och sig själv (och kanske en kill count som får Rambo att skämmas) innan de till slut kunde fånga in honom. Förmodligen har han även ådragit sig vissa hjärnskador och försöker fortfarande lära sig att äta på egen hand. Vi blev förstås kära i den stackars hjärnskadade dinosauriefågeln så vi har adopterat honom! En riktig stjärna! 

När vi ändå är inne på dinosaurier stöter vi även på en krokodil som någon tyckte var passande att ha som hus/vaktdjur i trädgården, men som sedan ångrat sig när reptilen "helt oväntat" blivit ganska så stor. Fåglar på vilka vingarna klippts för att de inte ska kunna fly. Orangutanger som blev för stora för att ha som husdjur och som är för smarta för att sitta i bur utan att lyckas ta sig ut. En elefant som rymde från sin inhängning första dagen för att ta en promenad i parken. Samma visa varje dag men hon kommer alltid tillbaka till lunch. Leguaner som suttit i kedjor för att posera med turister, som nu poserar utan kedjor och tvång. Alla djur här inne har sådana personligheter som man aldrig får se annars när de blir skadade för att lyda. Djuren här verkar genuint lyckliga och tillfreds.

Målet för många av dessa djur är att bli återförda till det vilda i den mån det är realistiskt. Därför får de leva i en miljö som är så nära sin naturliga miljö som möjligt. De får utmanande leksaker som ska hjälpa dem att leta föda i framtiden och återlära sig naturligt beteende. Även om många av djuren här gärna umgås och leker med människor ska djuren försöka lära sig att inte vara "tama" längre. Därför tillämpar man en "beundra på avstånd" policy när det kommer till dessa djur, vilket är bra. Vi får ändå se de allra flesta djuren på mycket nära håll. För vissa av djuren är en återgång till djungeln tyvärr inte möjlig, särskilt inte för elefanterna som levt i fångenskap alltför länge. För de djur som inte kan omplaceras är parken deras hem och trygga och säkra miljö. 

Just elefanter får vi också det stora nöjet att träffa senare på dagen då det är dags för den dagliga promenaden och duschen. Att gå precis framför en kolossal elefant med en hink motivationsfrukt är en upplevelse som inte liknar någon annan. Elefanten har nämligen inga som helst problem med att försöka roffa åt sig frukt bäst hon kan, med en snabel mitt framför ögonen på hinkbäraren. En liten riktningskorrigering och hinkbäraren vinglar till och kanske tappar frukthinken (dock är hon för fin för att äta frukt från backen) eller varför inte öka takten så att hon kan ta hela hinken! Frukt är ju, som vi alla vet, godis. Och jag kan ju intyga  hur mycket jag (Sanna) skulle göra för lite choklad i dagsläget! Frukten tar som tur är inte slut trots glufsandet och kommer också till användning under nästa aktivitet: duschen. Elefanter i det vilda duschar sig själva med snabeln, men dessa djur har fått smaka piskan varje gång de gjort det eftersom att de inte ska blöta ner turisterna. Därför kastar vi ner en hink med frukt i en balja med vatten som elefanten får stå och pyssla med under tiden vi spolar av och skrubbar hela kroppen. Alla deltagare blir minst lika blöta som elefanten, men ingen klagar nog över det. Det är en härlig upplevelse och vem älskar inte att bli skrubbad på ryggen och bakom örat?

Dagens sista stora upplevelse består av att träffa det som snabbt blir vår favoritelefant: parkens enda elefanttjur, Khan Kluey. Han är en 11-årig pojkelefant som togs ifrån sin familj som 1-åring och tvingades tigga på gatan. Till följd av detta lider han  av vissa...aggressionsproblem. Hans inhägnad var till en början full av vackra och ståtliga träd av olika slag. Icke så längre. På bara ett par dagar lyckades han nämligen slita upp samtliga med rötterna för att försöka använda som tillhyggen (basebollträn) mot sina skötare och/eller andra djur som kom i närheten. Nu bor han i en inhägnad som är helt tom på träd och växtlighet med en liten paviljong som skydd för solen. Den har han också försökt slita ner ett antal gånger, men den är åtminstone av betong och det lilla som återstår av taket når han inte längre. Som största nöje har Khan Kluey att hitta stenar och försöka kasta dem på volontärarbetare och turister som kommer för nära. Han är tydligen väldigt duktig har vi hört, så det är inget vi tänker testa. Dessutom gör han gärna ett försök att dra ner alla som kommer inom snabellängds avstånd. Kort och gott ett riktigt charmtroll. Vi blev faktiskt så betagna av stackars Khan Kluey (som bara är 11 år gammal och förväntas komma in i puberteten, med ännu fler aggressionsproblem som följd) att vi adopterade honom också! Till en liten kostnad sponsrar vi honom och dinosauriefågeln under ett år med mat, service och ett nytt vapenförråd. Hurra! 

Känner ni att ni också har 35dollar (350kr) att sponsra ett djur får ni jättegärna gå in och göra det. Pengarna går till ett underbart ställe och djuren behöver allas hjälp! Det finns så många fler berättelser om djur de räddat. så kan vi hjälpa fler djur från misär vore det fantastiskt. Parken samlar in pengar för att bygga ut så att de ska kunna rädda lika många elefanter till från felplaceringen inom turistindustrin. Förhoppningsvis kan de bygga ut ytterligare och skänka ett tryggt hem till ännu fler djur. Vi kommer i alla fall mer än gärna och hälsar på igen - en härlig och nödvändig upplevelse!

En asiatisk björn som nu har det hur slappt som helst.

Söt liten hungrig apa som har mycket att lära sig.

Nykomling i parken. Jättenervös och suger jämt på tummen. Förhoppningsvis vågar hon börja tjuta och tjoa snart igen.

Vår nya kelgris Bernie. Dödlig som få.

Leguanen tycker mycket mer om att posera utan kedjor och tvång. Detta var bara en av alla poser han bjöd på.

Elefanten försöker alla möjliga tricks för att roffa åt sig så mycket mat som möjligt.

Snabelhångel med hela handen.

Vår nya favorit Khan Kluey letar efter stenar att kasta på folk, alternativt försöker äta sig ut ur sin inhägnad.