Resan jorden runt

Paniken stiger, kallsup, fötterna försvinner ut med strömmen samtidigt som överkroppen slås omkull i riktning mot stranden. Det är Bondi beach bortanför flaggorna. Strömmen och vågorna är enorma för turisterna men normala för lokalbefolkningen. Här hjälper det inte hur många simborgarmärken man tagit, hur van simmare man är, eller om man växt upp vid havet. Bondis vatten lever sitt eget liv och älskar att leka med dumma turister som badar utanför flaggorna. Vi slås givetvis omkull skrattandes och ovetande om hur farligt det är. Vågorna blir dock jobbigare att stå emot när man blir tröttare och tröttare av att varje vågskvalp är som en svagare bitchslap över hela kroppen. Här pratar man inte om att var sjunde våg är den största utan nästa våg är alltid större. Fötterna dras med samtidigt som man inte hinner parera vågen som störtar in över huvudet. Man slår i backen och hinner tänka "måste upp" men i samma sekund "ta det lugnt ingen panik". Åtskilliga kallsupar senare inser vi hur lätt det går illa här och varför dumdristiga turister som glömmer bort de tydliga reglerna "stay between the flags" gång på gång måste räddas av de patrullerande badvakterna. 

Precis när vi glada och trötta tagit oss upp kommer dessa badvakter ner och informerar alla i vattnet vid oss att de måste förflytta sig till flaggorna! Dumma dumma turister!  Denna gång gick det bra med oss och vi var inte i fara men vi kommer definitivt ha ny respekt och förståelse för strömmar och vågor. 

I Sydney har vi valt att bo via Airbnb så vi bodde som inneboende hos ett härligt par från Manchester. Utsikten från lägenheten är att dö för och får oss att känna oss ännu mera hemma. Skärgården med alla vackra segelbåtar, de sköna vackra grönområdena och parkerna, gamla byggnader och det världsberömda operahuset. Okej operahuset som utsikt från sin lägenhet är bra coolt och gör att man inte känner sig hemma för vi är i störtcoola Sydney och bor granne med redlight distrikten utanför Kings Cross station. På vägen hit räknar vi till minst tre strippklubbar och en sexshop, men utsikten är åtminstone oslagbar. 

Under nästa dag bestämmer vi oss för att promenera bort stifta närmare bekantskap med den vackra utsikten. Det visar sig att operahuset och circular quay ligger cirka en timmes gångväg bort. Det såg mycket närmare ut från fjortonde våningen. På vägen hinner vi möta en del av Australiens rika fågelliv, i form av den vita ibisen som blev mycket närgången när vi plockade fram vår picknick i den botaniska trädgården. Vi passerar samtidigt genom  en stor hamn med en lång lång brygga, och att ha en segelbåt i den här staden verkar nästan vara ett måste eftersom dussintals (om inte hundratals) av dem seglar runt i bukten utanför trots det tämligen kyliga höstvädret. 

Vi kommer fram till det stora operahuset (som också det ser ut att vara utrustat med segel) och konstaterar att även det ser mycket större ut på nära håll. Eftersom att man bara lever en gång bestämmer vi oss på fläcken för att spendera lite pengar och ta in en föreställning på operahuset redan samma dag. Det visar sig att det går flera olika sorters föreställningar varje dag och att vi därmed måste bestämma oss för en av dem. Då ingen av oss är överdrivet intresserad av att sitta och lyssna på klassisk körmusik i två timmar väljer vi istället den mer lättsamma operetten "Two weddings one bride" som spelas för tillfället. Föreställningen är humoristisk, välspelad och det är faktiskt en väldigt härlig upplevelse att lyssna på de höga sopranerna och de mörka barytonrösterna samtidigt som man försöker hänga med i en handling vi förstår ungefär hälften av. Prislappen må ha varit relativt hög, men det är ändå en aktivitet vi absolut skulle rekommendera till någon på besök i Sydney!