Resan jorden runt

It's so fluffy I'm gonna die!

Den är så mjuk och fluffig att man bara vill ta den i sin famn och springa härifrån! 

Djurparker är inget vi förespråkar men Australia zoo har varit en dröm sedan vi var små och såg Steve Irwin på tv och hans budskap till barn om hur man ska värna vildmarken och djuren i den. Att nu få stå vid ingången till hans zoo känns helt magiskt och underbart. Givetvis regnar det men vad gör det när vi för en gångs skulle är förberedda med regnjackor (japp vi har lärt oss av Vietnams underbara ponchos!) Vi har vädret att tacka för denna spöklikt tomma fuktiga park vi får alla djur näst intill för oss själva. Personen som jobbar på skyttelbussen berättar till och med om för oss att han aldrig någonsin har sett så här lite människor i parken. Perfekt för oss sociofober med andra ord! 

Denna park är alltså inte som andra. De allra flesta djuren är inhemska Australiensiska och får allihop bo i miljöer som liknar deras naturliga habitat så mycket som möjligt. Här finns allt från krokodiler till vombats och vi siktar självklart på att hälsa på allihop! Vi börjar med att besöka jättesköldpaddorna, två tonårs kolosser som omöjligt kan vara anpassade till att göra något som helst egentligen.  Sakta hasar de sig fram på sina klumpfötter för att rycka tag i den mat de fått för dagen, varsin vacker blombukett. Enligt djurskötaren klarar de sig upp till ett år utan mat och därför är det väl förståeligt att de inte direkt vräker i sig dagligen. Slutligen får vi även lära oss att den vanligaste dödsorsaken hos jättesköldpaddan nu för tiden är misslyckad parning där hanen helt enkelt ramlar av honan och rullar över på rygg. Som tur är får de ofta hjälp att rulla tillbaka av andra sköldpaddor, vilket är tur när man väger ett kvarts ton ungefär. På något sätt lyckas ändå de här mastodonterna överleva utan problem i en bra bit över hundra år. Det är inte lätt när det är svårt, som man säger.  

Precis som med djurparker rekommenderar vi heller vanligtvis inte djurshower, men även i det här fallet måste vi göra ett undantag. Här hade ett antal fåglar tränats till att flyga fram och tillbaka genom publiken, för att söka efter specifika föremål (som en jakt på mat). Vi fick även se en imponerande demonstration av krokodilens jaktinstinkter och hur fullständigt ljudlöst och nästan osynligt den rör sig under vattnet. Man kan verkligen förstå varför man ska undvika vatten med krokodiler i. 

På Australia zoo fick vi även chansen att göra något som absolut inte går att göra hemma i Sverige - nämligen vara i närheten av inhemska Australiensiska djur. Det fanns nämligen ett helt område där man kunde röra sig fritt bland både kängurur och wallabies. Åtminstone kängururna var så tama och vana vid människor att de utan minsta problem kunde äta ur handen på en och bli både klappade och kramade. Det var verkligen fascinerande att se dels hur fort och kraftfullt de skuttar fram på sina enorma fötter, men också hur fruktansvärt klumpiga de är när de hasar sig framåt. Hur som helst var de otroligt mjuka och varma och att klappa en av dem är något alla borde uppleva. Dessutom fick vi chansen att klappa en av de otroligt söta koalorna som fanns i parken. De rörde sig verkligen inte många knop, utan nöjer sig med att krama samma träd och mumsa på samma eukalyptusblad i timmar. De flesta koalor sover cirka 20 timmar om dygnet, vilket även koalan vi fick klappa gjorde för tillfället. Därför fick vi klappa försiktigt för att inte väcka den. Koalan var om möjligt ännu mjukare än kängurun, och kändes verkligen precis som en varm mjuk pälsboll som inte gör något annat än att sova och äta. Kort och gott, den ultimata livsstilen.

Men allt i Australien är inte mjukt och fluffigt. Vi tog även vår sista chans i akt och gick tittade på fotboll. Dock inte samma fotboll vi har hemma, utan aussie rules football- AFL. Vi har mer eller mindre noll koll på reglerna, men har fått höra att det är en spännande sport att titta på, och sånt får man ju aldrig nog av! Utan förkunskaper söker vi således upp fotbollsarenan i Brisbane, The Gabba för att se våra älskade Brisbane Lions ta sig an de förkastliga Adelaide Crows. 

Vi ser till att lära oss de regler som finns så gott det går innan matchen börjar. Till att börja med är planen helt cirkelformad och gigantisk. Det är bra för båda lagen skickar ut 18 spelare åt gången på plan vilket lätt kan skapa ett smärre kaos. Själva bollen är formad som en rugbyboll, det vill säga oval. Den får bäras, sparkas och slås fram mellan spelarna, men inte kastas. Man får tacklas en hel den, men just reglerna kring detta lyckas vi inte greppa då de är fullständigt obegripliga. Poäng får man genom att skicka bollen genom någon av de fyra målstolpar som står på två sidor av planen. En boll genom det mittersta målet ger sex poäng medan en boll genom någon av de två yttre bara ger en ynka poäng. Matchen håller på i 4x30 minuter och då stannar man tiden och tillämpar stopptid vilket gör att en match utan problem tar över två och en halv timme. 

Läktaren fungerar inte heller riktigt som hemma. Här blandas hemmafans och bortafans hejvilt och där vi sitter är vi omringade av fans till båda lagen. Att häva öl samtidigt som man tittar på matchen är inte bara tillåtet utan även uppmuntrat då den säljs överallt. Slutligen: nätet som brukar sitta bakom målet i alla sporter som finns? Det tar man bort precis innan matchen börjar vilket innebär att ett stort antal bollar våldsamt flyger upp på läktaren och in publikhavet. Tyvärr för oss går inte matchen som planerat. I matchprogrammet får vi lära oss att vårt hemmalag ligger överlägset sist i serien och endast har vunnit en match på hela året. Motståndarna å andra sidan leder tabellen överlägset och är mer eller mindre obesegrade. Matchen går således ungefär förväntat. Brisbane går upp till en tidig ledning, men den försvinner fort och till slut krossar Adelaide Brisbane med typ 150 poäng. Hur som helst var det ganska underhållande att titta på och hade vi bott i Australien hade detta varit ett självklart helgnöje för hela familjen. En mysig och publikvänlig sport! Nu säger vi snart hejdå till Australien och hoppar på nästa flyg till Auckland, Nya Zeeland. Vi ses där!