Resan jorden runt

Ett klämtande och frustande hörs sakta i den 33-gradiga värmen. Strax därefter marscherar ett tiotal mastodontiska vattenbufflar förbi. Konstigt nog vänjer man sig ganska fort vid denna syn, för häruppe på landsbygden i norra Thailand används dessa djur dagligen i arbetet på fältet. Vardag för det knappa åttiotal personer som bor här i byn. 

Vi är här och hälsar på min pappa som har byggt ett hus häruppe i en by han inte vet namnet på eftersom det knappt existerar. De flesta som bor här är släkt på ett eller annat sätt, och de bidrar alla på något sätt till byn. Exempelvis driver poliskomissarien även byns enda affär (självfallet från sitt eget hem) på deltid. Kommer man in och vill handla något kan det hända att han ligger och sover, men då är det bara att klampa in i sovrummet och väcka stackaren. På tal om sovrum föresten: i de flesta hus är detta det enda rum som har fyra väggar. Det resterande huset är öppet på två sidor, och här tillbringar familjerna den största delen av sin fritid, ofta lagandes någon märklig maträtt. Något annat som sticker ut som lite märkligt för en helt vanlig svensk är det höga larmet som går vid sextiden varje morgon (även på helger). Längs med hela gatan sitter stora högtalare på höga pålar som unisont förkunnar dagens nyheter och händelser på den tidiga morgonkvisten. Det är viktigt för alla i byn att hålla sig uppdaterade, och därför har en person jobbet att sprida allt viktigt som har hänt (på högsta volym) så att alla (frivilligt och ofrivilligt) får ta del av det. Vi vaknar av denna radiominaret varje dag, tillsammans med de många, många tuppar som springer runt fritt bland hus och trädgårdar. Är det något vi förmodligen inte kommer att sakna är det nog detta, men en speciell upplevelse ändå. 

 Livet här är fridfullt och i ärlighetens namn gör vi inte så mycket förutom att slappna av och dåsa i värmen. Förutom en av dagarna. Denna dag blir underhållsansvaret outsourcat till pappas sambo Nok. Vi får veta följande: var redo att åka runt klockan 9. Halv nio sitter vi elva personer i en minibuss: destination okänd. Vi är de enda utlänningar (tillsammans med min pappa och min bror som inte heller vet vad som står på agendan) och resten består av exalterade thailändare från släkten. Efter cirka en timme stannar vi för första gången. Vid ett buddhisttempel som kryllar av barn som precis fått sommarlov. Aldrig har vi väl sett så uppspelta barn förut. Inte bara får de slippa skolan i två månader, de får även chansen att se en hel flock med konstiga utlänningar. Värt att notera är att utlänningar inte existerar häruppe. Det är ont om turistattraktioner, svårframkomligt och engelska talas knappt någonstans. Därför betraktas vi som exotiska, om inte unika. Det är definitivt en ny upplevelse som får till och med Vietnam att blekna. 

Efter en frukost bestående av vad som i bästa fall kan kallas "mysteriekött" drar vi vidare. Nästa stopp kommer att vara unikt på denna dagstur av en uppenbar anledning som snart ska visa sig. Vi får turen att se Mekongfloden, Sydostasiens kanske viktigaste flod. På andra sidan floden här ligger ett helt annat land, Laos. Vi besöker inte Laos denna gång, men nästa gång får vi se till att stanna där också. Efter att ha sagt hejdå till stadens gigantiska guldorm åker vi vidare till våra nästa sex destinationer och de ser ut på följande sätt: häng med nu: buddhisttempel, buddhisttempel, buddhisttempel, buddhisttempel, buddhisttempel, följt av ännu ett vackert buddhisttempel. Det första buddhisttemplet består av ett högt torn, massor av blommor, en hel armé av varsamt gjutna statyer av Buddha, altare där man tänder rökelse, samt detaljerat utsmyckade prydnader och möbler. Det andra buddhisttemplet består av ett högt torn, massor av blommor, en hel armé av varsamt gjutna statyer av Buddha, altare där man tänder rökelse, samt detaljerat utsmyckade ordnader och möbler. Upprepa detta mönster cirka sex gånger för bästa resultat.

Nu kanske det låter lite oförskämt och arrogant att beskriva det såhär, men faktum är att för en icke troende person utan koppling till buddhismen ter sig alla tempel ganska lika. Vi gissar på att vi hamnat på någon form av sightseeingtur/pilgrimsfärd för djupt troende buddhister. Det uppskattades i alla fall starkt av samtliga resenärer som under de cirka kvartslånga stoppen högtidligt tände rökelse och bad vid altaret. Vi utlänningar fick istället roa oss med att bli utstirrade och utskrattade av lokalbefolkningen, något vi mer än gärna bjuder på. Och i ärlighetens namn var det sista Templet vi besökte unikt i ordets rätta bemärkelse. Det låg på ett högt berg och bestod av hundratals gigantiska knotiga och polerade träd. Dessutom fanns gigantiska statyer av både Buddha och ett helt gäng hinduiska gudar. Hursomhelst värt ett besök!

 Något som dock blev lite tokigt är att vi inte blivit informerade om dagens resrutt. Av denna anledning hade vi inte brytt oss om vilka kläder vi hade på oss, och således lyckades Sanna bryta mot mer eller mindre varje klädkod som fanns i varje tempel, bara genom att bära en helt vanlig sommaroutfit. Buddhistiska munkar är väldigt känsliga och får inte utsättas för kvinnor hursomhelst, och därför stannade vi ofta i (den luftkonditionerade) bilen istället. Kanske gick vi miste om något stort och fantastiskt, men i så fall kommer vi bättre förberedda till nästa gång. 

Vår vistelse i norra Thailand visar tydligt på att det här landet består av enormt åtskilda kulturer och miljöer. Det här är i alla fall en helt annan värld än kaosartade och gigantiska Bangkok. En värld åtminstone jag föredrar framför storstadens jäkt och stress. Nu väntar istället en annan välkommen kontrast, badorten Hua Hin som ingen av oss har hört talas om men som ligger bra till för våra framtida eskapader på de Thailändska öarna. Det ska bli spännande!