Resan jorden runt

Efter att ha sagt hejdå till de flesta ur Kiwigänget kvällen innan släpar vi oss ur sängen vid den okristliga tiden sex på morgonen. Strax därefter rullar den gröna bussen iväg mot en av Nya Zeelands kändaste resmål: Milford Sound. Inte mindre än sex timmar tar det att nå fram till hamnen där vår båt ska avgå. På vägen får vi se massor av fina platser då vägen sträcker sig genom enorma bergskedjor, vidsträckta slätter och oändliga skogar. Vår kunnige chaufför Kyle berättar att 90 procent av skogen runtomkring fortfarande är outforskad vilket visar på den ofantliga storleken på omgivningarna här. Ännu en gång får vi dricka av det oslagbara glaciärvattnet som rinner ner i olika bäckar och källor. Kort därefter får vi köra igenom en lång, lång handutgrävd tunnel genom berget (tog bara 40 år att bygga vägen) innan vi får lära känna den coolaste fågeln någonsin: keapapegojan. Denna fågel är den enda alpina papegojan som existerar i världen och den bor bland berg och skogar häruppe. Till utseendet är den grå/brun/svart och söt, och till beteende är den nyfiken och sprallig. Men framförallt så älskar den en enda sak: att förstöra så många bilar som möjligt. Så fort de får tillfälle landar de på taket på förbipasserande bilar och gör allt i sin makt för att slita sönder alla delar den kan. Antenner, lister och alla sorts gummidetaljer är i stor fara för fåglarnas sylvassa och hänsynslösa näbbar. Detta får vi bli vittnen till (och förmodligen offer för) när ett par av dessa sötnosar roar sig med att försöka demolera den stackars bilen framför oss. Gulligt! Dessa fåglar älskar nämligen rödljusen vid tunneln och brukar även ta snålskjuts genom tunneln samtidigt som de gnager gummi.

När vi åkte på morgonen var vädret närmast perfekt. Klart, kyligt och allmänt bra. Dock är Nya Zeeland ett land där både vädret och årstiderna ändras flera gånger i timmen, så det fina vädret försvinner fort. Istället kör vi större delen av vägen genom ett tjockt hav av dimma och regnmoln som hindrar oss från att se mycket av det vi passerar på vägen. "Till höger kan ni nu låtsas att ni ser ett av Nya Zeelands högsta berg med tillhörande vattenfall och glaciärtoppar" säger vår chaufför och resten av utflykten går ungefär i detta tema. Därför är det med ganska låga förväntningar vi lämnar hamnen i  Milfordsundet, som egentligen inte är ett sund, utan en fjord. För det mesta ser vi bara dimma och vatten, men efter ett tag börjar stora vattenfall uppenbara sig rinnande nerför de stora bergen som omger vattnet vi åker på. Tack vare regnet finns det ett stort antal stora och små vattenfall som rinner nerför toppen på bergen rakt ner i vattnet och vi får åtminstone se en del. Vi får även se en sälkoloni leka runt bland klipporna vi kör förbi innan vi återigen hamnar inne på båten där det är "varmt" och torrt. Innan vi vet ordet av är det dags för båten att vända och åka tillbaka igen. Då hoppar vi på vår gröna favoritbuss för sista gången och rullar de cirka fem timmarna tillbaka till Queenstown. Våra två veckor med Kiwi experience är över för den här gången, men vi kommer gärna tillbaka!