Resan jorden runt

Det är blött, kallt och blåsigt och vi har kommit långt ifrån det varma Sydostasien. Här i Auckland är det krångligare att ta sig runt av helt andra anledningar. Förutom det konstanta regnandet och den pinande vinden finns det en sak till som gör varje promenad till en krävande strapats av guds nåde: hela stan är byggd på ett närmast oändligt antal vulkaner (50). Detta innebär att det inte finns en plan yta någonstans. Varenda gata, varenda gränd och aveny består av backar. Några få av dem svagt sluttande, men de allra flesta brutalt branta, både upp och ner. 

Med dyngsura tygskor på fötterna vandrar vi dock glatt runt för att hitta en av de större kratrarna i staden. Eftersom att stan är lite bucklig var den svårare än planerat att hitta, men när vi hittade hålet så hade de byggt en gigantisk park i den med säkert åtta rugbyplaner och fyra fotbollsplaner, men dock på kanske en tiondel av ytan. Att stå på den lätta kullen i mitten av denna runda gigantiska krater är ändå väldigt häftigt men inte alls vad vi väntat oss. Vi ser oss om i fjärran och ställer in siktet på en vulkan istället, den mest kända i Auckland, Mount Eden 

Enligt Google ska det gå att nå toppen på 50 minuter,men Google har inga egna ben och har definitivt inte vandrat runt i kulliga Auckland. Backar upp och backar ner vandrar vi och i horisonten skymtar inte bara en utan massor av gröna kullar som verkar föröka sig och bli större och större ju närmare man kommer. Något som gör utflykten extra intressant är de flesta av landets vulkaner fortfarande är aktiva och därmed kan bestämma sig för att få ett utbrott när som helst. Som tur är händer det inte så hemskt ofta, men bara att risken finns där gör att allt känns lite extra häftigt ändå. Efter cirka sådär hundra branta uppförsbackar kommer vi fram till foten av vulkanen där den brantaste uppförsbacken väntar. Utmattade och sega i benen når vi till slut toppen av det som Nya zeeländarna kallar kullen men som vi gärna kallar berget. Våra smått orealistiska förväntningar att se en krater full med lava grusas också när vi kommer dit och får se att kratern istället är ett enormt, gräsbevuxet hål i marken. Det visar sig också att kratern är en helig plats för ursprungsbefolkningen, Maorierna, och att man därför ombeds att inte klättra ner i den. Därför får vi "nöja" oss med en helt otrolig utsikt över Nya Zeelands största stad. Vi planerade denna promenad så pass perfekt att vi skulle nå toppen lagom till solnedgången. Det vi glömde var dock att ladda kamerabatteriet, och efter ett batteridränerande pokemonletande på vägen blev det några bilder ändå som tur är. Hoppas på mer av detta. Mycket action väntar i framtiden i världens kanske bästa land för äventyr!