My Son
Ansiktet spricker upp i ett stort leende när vi lyssnar till vår högst speciella guide som tar oss igenom de över tusen år gamla ruinerna efter Champafolkets heliga plats, My Son (det vackra berget). Från början stod här minst 75 stora och ståtliga tempel, en stor mängd statyer och skulpturer, samt en hel del gravar efter stora kungar och krigare. Nu är knappt en femtedel kvar, efter USAs bombräder här under Vietnamkriget/Amerikakriget/andra indokinakriget/motståndskriget (kärt barn har många namn). Vår guide berättar på förvånansvärt bra (men ganska lustig) engelska om de många flyganfallen som ödelagt inte bara dessa ruiner utan även stora delar av landet i övrigt. Som tur är använder han en stor portion humor, vilket gör det underhållande för stunden men ger tid för mer seriös reflektion senare. Krig är inget bra eller roande i sig.
Dock är det inte bara amerikanerna som bidragit till förstörelsen av de vackra omgivningarna. Fransmännen upptäckte området då Vietnam var en fransk koloni på 1800-talet. Upptäckaren tog då som första beslut att kapa huvudet av samtliga statyer han hittade på området, vilket idag resulterar i att Louvren i Paris innehåller en storslagen samling huvuden av Hinduiska gudar såsom Brahma, Shiva, och Ganesha. Kropparna står i Vietnam i gott skick (de som inte bombats sönder) tillsammans med en större samling fruktbarhetssymboler (läs, gigantiska könsorgan) som lätt drar blickarna till sig. På sätt och vis är det ett mysterium att tempelbyggnaderna står kvar än idag. Det är nämligen fortfarande ingen som vet hur Champafolket lyckats klistra ihop de tegelstenar de använt till bygget. Inget murbruk, inget lim och ingen lera står att hitta mellan de utmärkta stenarna. Än idag vet ingen hur de har gjort och de senare försöken att rekonstruera byggnaderna har redan börjat förfalla svårt. Som man säger, det var bättre förr!
Dagen avslutade med en flodbåtstur tillbaks till vårt tillhåll i Hoi An. Där tog vi en fruktjuice och satte oss ner och pratade med folk. Senast i raden var ett par från Australien som vi förmodligen kommer att våldgästa när vi åker dit om ett par månader. Den som lever får se. Puss
