Resan jorden runt

Dripp, dropp, dripp, dropp blodet droppar, blodet droppar.  Alla har vi väl hört de läskiga spökhistorierna som små. Här i djupet av helvetet får man fundera både en och två gånger om det är vatten eller blod som droppar. Ögonen anstränger sig för att se och händerna känner längs med väggarna när vi sakta letar oss neråt i helvetesgrottan. När ögonen lyckas vänja sig och man tycker sig se ett ansikte och tittar lite noggrannare är det djävulens avbild som stirrar tillbaka på dig som att han ska sluka din själ! Skämtsamt säger jag till Mattias "hoppas de går skallgång här minst en gång i veckan iaf" för nu är vi i en så mörk smal passage, helt ensamma, inga andra turister har setts på ett tag och ingen kan höras trots att vi är i en ekande grotta.  Luftfuktigheten är extrem och vi antar att det är vatten som droppar på oss men kan vi egentligen vara säkra för vi kan inte se ordentligt och statyerna vi hittills sett är prydda av död, blod, tortyr och offring. En svart lukt av aska och rök sticker i ögonen och näsan. Är det rester av brända offer, eller mer troligt rökelser, vem vet. Efter några minuter är vi framme vid en öppning i grottan som symboliserar botten på helvetet. Här finns groteska altare och statyer. Det är intressant vilket mörker det gömmer sig inom vissa.

Efter att besökt helvetet var vi tvungna att försöka komma in i himlen. Att besöka helvetet var lätt i jämförelse. I helvetet var målet bara att komma neråt. För att komma till himlen var vi tvungna att, precis som livets gång, sakta men säkert ta ett trappsteg i taget uppåt och framåt. Låter ju inte så svårt eller obehagligt. Men när ena sidan är trappa/klippvägg och andra sidan är stup ner tillbaka till helvetet och en garanterad död (inte bildligt talat utan på riktigt) så blir man smått darrig på benen. Att trappstegen inte är plana, jämna eller torra underlättar inte. Men vi tog oss smått springande upp till himlen (vi är under tidspress). I himlen så njöt vi en kort stund innan vi insåg att det är samma väg ner och om 10 minuter ska vi åka vidare. Vi tittar ner och konstaterar att vi snackar ett fall på säkert 30 meter ner för trapporna som snirklar sig i smala S formationer i bästa fall om vi ramlar, trampar snett eller missar ett trappsteg. Med ben som vibrerade som trumpinnar var vi säkert tillbaka i helvetet igen. Har aldrig varit så skönt att vara i helvetet ;)