Hue
Vi blir bokstavligt talat kastade av bussen tillsammans med våra väskor som mirakulöst nog inte blivit stulna eller sålda efter vägen. Klockan är ungefär 6 på morgonen och det ösregnar. Vi har ingen aning om var vi är någonstans, men gissningsvis har vi nått vår destination: Hue.
Vi bestämmer oss för att promenera till vårt hostel som ska ligga bara några minuter bort. Det är lättare sagt än gjort. Det kryllar av byggnationer, staket, trafik och gränder som ej finns med på kartan, vilket gör att det är en lättnad när vi äntligen hittar rätt gata. På vägen blir vi erbjudna motorcykeltaxi som vi tackar nej till. När inte det passar erbjuder han oss marijuana istället. Efter att ha tackat nej till detta upplyser han oss om att "I fuck long time" varpå han åker iväg. Till slut visar det sig att vårt boende, Sunny A hostel, ligger nerför en våt, trång och mörk gränd, och det är riktigt härligt att få tak över huvudet och lite värme. När vi kommer in hittar de ingen bokning i receptionen, så vi får vänta ännu en stund på vårt rum. Som tur är har de inget emot att bjuda på kaffe under tiden. Sidospår: Vietnam har det godaste kaffet i världen, Sverige inkluderat. Till slut får vi vårt rum och följande timmar sover vi kallt men gott i vår säng.
Senare på dagen, glada och utvilade går vi till närmaste stormarknad (1km bort) och handlar, detta är första stora affären vi sett som inte är ett hål i väggen. Vi hittar bland annat ett "godis" gjort på vad jag tror är vete och mungbönor. De ser ut som Buljongtärningar, luktar liggsår och smakar ungefär som små godisbitar man ger till hamstrar eller marsvin. Kort och gott soptunnan nästa. Efteråt går vi i en trång och blöt labyrint till kvällsmarknad där de säljer allt möjligt skräp och användbara saker. Här är vi tveklöst de enda utlänningarna, och det märks eftersom vi är ett huvud längre än alla andra. Vi köper en T-shirt som vi lyckas pruta ner från 350000 dong (140 kr) ner till 130000 (50 kr) vi blir förmodligen blåsta ändå, men man tar väl seden dit man kommer. Något annat vi får leva med är att människor hela tiden vill röra, klappa, smeka vid Sanna, och gör det gärna så fort de går förbi. Vi har inte riktigt förstått varför än, men det är bara att skratta och se glad ut.
Dag två i Hue skulle ägnas åt att se det vi valde bort första dagen pga regn: den gamla kejserliga huvudstaden och citadellet, även känd som den förbjudna purpurstaden. När vi bestämmer oss för att gå ut regnar det ännu mer än föregående dag, men vi biter ihop och ger oss ut ändå. Vi svenskar kan ju ta lite regn tänkte vi, och ångrar oss ganska snart, eftersom vi hunnit bli blöta in på bara kroppen. Som tur är stöter vi på en tant som säljer ponchos och vi köper varsin. Däreftet går vi runt i varsitt prickigt plastskynke som åtminstone håller några av dropparna ute. Vid slutet av dagen har de fler hål än prickar. Alltså riktig valuta för pengarna.
Den kejserliga huvudstaden kommer vi att minnas som kall, blöt och allt annat än lila. Det finns många vackra tempel här som är byggda för att hedra den kejserliga dynastin som existerade här mellan 1802 och 1945, då den sista klåparen till kejsare gav bort makten till revolterande kommunister. Annars är den här heliga staden ett stort slöseri med plats. Endast kejsaren och hans kungliga bihang tilläts besöka staden (därav namnet) vilket gör att resten av den relativt stora staden måste gapat förhållandevis tom under resten av tiden. Dessutom var inga andra män tillåtna att besöka staden. Inte ens kejsarens egna söner var välkomna när de väl nått puberteten. Lika orättvist för alla åtminstone. När vi sett fler tempel än vi kan hålla räkningen på ger vi oss av hemåt, blöta, kalla och huttrande. I efterhand visar det sig att vi inte blir varma igen under vår vistelse i Hue, eftersom vårt rum vid det här laget uppnått en luftfuktighet likt en bastu placerad i tropikerna, tyvörr utan all värme som därtill borde uppstå. Lägg till en.brist på täcken och varmvatten som räcker ungefär 30 sekunder åt gången så har man receptet för en mycket kall natt. Inte ens den goda maten vi äter på Ninas Café (som ligger i en mörk gränd i en annan mörk gränd) kan ge oss kroppsvärme tillbaka. De säger åtminstone att det ska vara varmare söderut, så det är precis vart vi ska åka. Tåg nästa till Da Nang och Hoi An där fler äventyr väntar!
