Resan jorden runt

Att Singapore är ett av de länder i världen med strängast regler är det många som hört talas om. Något de flesta har hört är att "I Singapore får man böter om man tuggar tuggummi". Med detta i bakhuvudet väljer vi att ta bussen in i landet och hoppas på en smidig och enkel inresa. Precis innan vi stiger på bussen i Malacca går vi in i närmaste kiosk för att göra oss av med alla mynt och vad köper vi? Jo tuggummin. Hoppas kunde man ju att vi skulle komma in i landet trots detta.

Det börjar med att bussen slänger av samtliga passagerare vid en stor terminal och kör därifrån (med vårt bagage kan tilläggas). Vi hoppas på det bästa och går in. Passkontrollen går smidigt trots en lång kö och det känns som att vi har klarat oss hur lätt som helst. Den första utmaningen består i att hitta vår buss på andra sidan, bland tusentals andra bussar. Efter många nervösa minuter dyker det vi tror är vår buss upp och vi sätter oss på den. Knappt 20 sekunder senare blir vi avslängda och inskyfflade på en annan, proppfull buss med okänd destination, där busschaffören blir mutad med pengar för att ta med oss. Vi har lärt oss att le stort, gilla läget och ta allt som det kommer så vi sätter oss och hoppas på att den ska ta oss någonstans. Den tar ett varv runt terminalen och släpper av oss vi ytterligare en gång: bagagekontrollen. 

I ett land som tror stenhårt på både spöstraff samt obligatoriskt dödsstraff för alla former av narkotikasmuggling bör man vara försiktig med vad man försöker föra in över dess gränser. Därför är det med hjärtat i halsgropen vi lägger väskorna på röntgenbandet och hoppas att inget konstigt ska hända. Som sagt, hoppas kan man ju. En säkerhetsvakt med bister uppsyn stoppar en av våra väskor och vill att någon av oss ska följa med till ett annat rum. Vi som har sett tillräckligt många tv-program om gränskontroller hinner ana det värsta: nu ska det bli kroppsvisitering, miljonböter och livstids fängelse. Kanske. Det visar sig att vi glömt en yttepytteliten flaska vodka i ena väskan, typ en sån som tonåringar skulle beskriva som "drickbar". Alltså ingen big deal för oss. Dock menar gränskontrollen annat och skickar in Sanna i landet och mig in i förhörsrummet. Under flera skälvande nervösa minuter får jag sitta ensam och vänta medan mitt pass och den lilla harmlösa flaskan passerar från vakt till vakt. Mitt inre sinne föreställer sig att de försöker komma överens om vilket straff de ska utdela, innan ännu en av vakterna kliver in och ber mig följa med. Han berättar till slut att all alkohol införd från Malaysia måste deklareras och skattas, något vi inte hade en aning om. Eftersom ingen lyckas räkna ut exakt hur mycket man borde skatta på en liten pytteflaska värd ungefär en tia låter de det passera för denna gång. Dock med en stark förmaningar om att "sker det igen kommer du inte att ha samma tur". Puh. Dock förföljer tanken mig att de ska registrerat något på mitt pass typ "misstänkt smugglare", vilket kommer märkas när vi ska in i Australien, men den dagen, den sorgen. Till slut hoppar vi på en buss som vi tror är vår som tar oss till någon plats i Singapore. Vi har åtminstone tagit oss in i landet. 

Till slut får vi alltså se vad stenhårda lagar, ett extremt skattetryck och en mentalitet som belönar entreprenörskap har gett Singapore. Ganska mycket visar det sig. Skyskraporna står tätt som granar i skogen och lyser upp sin omgivning med alla regnbågens färger i neonljus. Och på tal om skog så är förresten hela staden (alltså landet) fullproppad av grönområden. Palmer, träd och buskar omringar varenda aveny och boulevard och får en att glömma att man befinner sig i en av världens mest utvecklade städer. Att gatorna dessutom är kliniskt rena från tuggummi (det är olagligt att sälja tuggummin här) och fimpar (cigaretter är olagligt att föra in i landet och ett paket här kostar minst 75 kr. Dessutom får man bara röka på anvisade platser, precis vid soptunnorna) gör att hela staden får en fräsch och ren känsla. Vi trivs väldigt bra här. Å ena sidan finns det övergångsställen (vilket inte Asien kryllar av), men å andra sidan är det givetvis väldigt olagligt att gå över vägen på några andra ställen, en lag vi av tålamoskäl redan har brutit mot ett antal gånger. Det finns dock en liten baksida med detta avancerade land.

Allt är förbannat dyrt här. Och med dyrt menar vi denna gång inte "dyrt för att vara Asien" utan även "dyrare än Sverige på nästan alla punkter" vilket inte hör till vanligheterna när man reser. Deras alkoholpriser får Norge att likna en tysk bordershop. En 33 centiliters Heineken går på cirka 70 spänn. I affären. På krogen kostar det ungefär en månadslön. Lite drygt. Vi hade typ slut på tandkräm när vi kom fram och tänkte köpa en ny. Sjuttio spänn - per tub. Vi insåg ganska fort att det kommer att vara dyrt här och köpte sex förpackningar med snabbnudlar. Förhoppningsvis hittar vi en plats där vi har råd att äta på snart, vi ska ju trots allt vara här i en hel vecka!