Resan jorden runt

Kambodja

Enligt passet har vi varit i Kambodja. Kambodja är generellt ett land präglat av stor fattigdom och återhämtar sig fortfarande efter det stora inbördeskriget som tog slut för cirka 25 år sedan. Faktum är dock att vi har varit på en turistort (Siem Reap) där 80% av stadens invånare arbetar med turism, antingen på hotell, restaurang eller som chaufför eller guide. Enligt dem vi har pratat med har regeringen satsar extra mycket pengar för att göra Siem Reap säkert och attraktivt för turister. Därför är gatorna ganska rena och det finns många poliser redo att assistera. 

Staden består av hotell, marknader, restauranger och några hotell till. Trots detta är det få människor som pratar engelska och oftast får man göra sig förstådd med kroppsspråk och glada miner. Siem Reap är inte direkt representativt för Kambodja som helhet. Detta har vi fått förstått av de Kambodjaner vi pratat med hittills. Ett bevis på att landet kanske inte är helt hundra är deras valuta. På pappret har Kambodja en egen valuta som kallas Riel, men den ser man väldigt sällan. Det som fungerar bäst här är stabila amerikanska US dollar. Alla priser står i dollar och inget annat. Dock används inga mynt, utan all växel under en dollar ges i den lokala valutan. Mycket förvirrande för oss turister som nu bär på ett antal tusen Riel som är helt värdelösa för oss. 

 I staden finns en avslappnad stämning och det är lugnt, i alla fall jämfört med Saigon. Något annat anmärkningsvärt och udda för oss svenskar (framförallt mig, Mattias som inte rest så mycket i de här delarna av världen) är servicenivån på de som jobbar här. Exempelvis är vi ofta ensamma gäster i matsalen när vi ska äta frukost då vi gillar att ta sovmorgon så länge det går. Då har vi sällskap av inte mindre än 5-6 uniformsklädda hotellarbetare vars enda uppgift verkar vara att stirra på oss och se till att vi inte ska behöva röra en muskel själva. Påfyllning? Bre mackan? Öppna dörren? Allt bra? Något annat? Behöver ni hjälp att tugga? :) Frågorna haglar när man som obekväm svensk med morgonhumör försöker äta frukost, men det är kanske bara att vänja sig. De är hur som helst väldigt trevliga och glada, och vi försöker ge tillbaka så mycket vi kan, trots att det är svårt att vänja sig vid nudlar till frukost :) 

Det märks dock hur fattigt människor i landet lever utanför turistzonerna. Det är inte ovanligt med barn som försöker sälja saker (med hjälp av en enda inövad fras på engelska) eller vuxna försäljare som tar hutlösa priser för sina varor för att försöka få in så mycket som möjligt på det lilla de lyckas sälja. Till exempel köpte vi en gudiebok till templen för 18 dollar (kostar egentligen typ 25 dollar). Vi försökte inte ens pruta för vi hade ändå tänkt köpa den boken till orginalpris. Vår försäljare blev överlycklig. Senare stöter vi på en kvinna som prutar aggressivt och får köpa samma bok för 5 dollar. Ännu senare vill en man sälja oss samma bok för 1 dollar. Istället för att känna sig lurad så vet vi att den kvinnans familj fick ordentligt med mat en tid framöver och vi fick den information vi behövde. Det är viktigt att komma ihåg och överväga syftet och vikten av sin prutning, särskilt i ett land som lever på sin turism och där vi även sett små barn rota runt i soptunnor. Perspektiv. 

Eftersom att det var Mattias födelsedag och drömresemål har vi valt att inte snåla i budgeten. 

Boende på ett flott och trevligt hotell 1800kr för 5 nätter (med swimmingpool som verkligen används eftersom att det är sjukt varmt). Detta hotell är förmodligen det närmsta ett femstjärnigt vi kommer att hamna på :) 

Vi åt och drack med spänning (spindlar osv) 1000kr. 

Transport är väldigt billigt. Vi hade en tuktuk som körde runt oss en hel dag inne bland templen för 15 dollar (25 den dagen vi ville ha soluppgång och chaufförerns arbetsdag börjar 0430). 

Fickpengar. Inträde på templen kostade 62dollar p/p för 3 dagar. Samt lite souvernirer, dricks osv ca 2000kr. 

Siem Reap är med kambodjanska mått mätt inte en billig stad att åka till. Allt är räknat i dollar och är till för turister så det blir generellt relativt dyrt, men åker man till övriga delen av landet ser det annorlunda ut kan vi tänka oss. Dock är det fortfarande en billig stad för oss svenskar. En varmrätt på hotellet kostade runt 70 kr och en öl i affären runt en femma. Det är sånt som kan vara bra att veta :) 

Sammantaget var Siem Reap en blandad upplevelse. En kontrast av lyx och fattigdom som fick en att känna sig som en riktig gris ibland. Värme och fukt i massor, trevliga människor, läskig mat (blandat med mycket välsmakande) och en fruktansvärd massa myggbett är vad vi till slut tar ned oss härifrån. Kan mycket väl tänka oss att se resten av landet en gång i framtiden.